jag minns när vi hämtade hem mamma
hon hade varit vid universitetssjukhuset i flera månader
det som kändes som år
hur vägen kantades av nattmörk barrskog
och hur vi körde förbi en olycka
en bilolycka
vi stannade som alltid
mamma skrattade lite och pekade på ambulansen
sa
”kolla flickor, där är min firmabil”
innan hon steg ur och började rädda liv
en snäll tant bodde nära
hon lät oss komma in och bjöd på saft och bullar
jag tror det var kring midnatt
jag minns den blommiga plastduken och pappas skägg mot mina fingrar
jag hatade mammas firmabil
blod och luft tjock av ångest
hemma
jag satt under bordet i mitt flickrum
och gömde mig
låtsades att jag inte var rädd
att mörkret inte gröpte ur min tunna kropp
gav efter och
längtade efter att känna en benig arm smyga sig runt mig bakifrån
drog av huvudet på min docka
orolig för att någon skulle se
tryckte jag skuldmedvetet tillbaka det.
