onsdag 27 juli 2011

att springa läck

huvudet läcker 
munnen tappar ord 
smaklösa ord, spottar ut dem som håliga grånande tänder 

tar bilder på hud 
och önskar de var för dina ögon 
när de fläks ut för allmän beskådande
önskar huden var för dina händer 

de skulle få klösa 
det gör ingenting 
om du håller alldeles för hårt i handlederna 
för ikväll så vill ögonen gråta 

benen sparka krampaktigt 
ansiktet begravas mot kudden tills lungorna skriker 

det är en sån kväll 

som igår var ömhetens kväll 
med två kroppar om min 
tre ojämna andetag, hjärtslag 

när huvudet sprungit läck är det svårt att få något sagt 
tankarna skingras 
och blandas 
olja med vatten och blod. 

jag önskar tankarna var rena 
sjöar 
omgivna av stadiga träd 
sjöar springer inte läck 
men ibland fryser de till is 

kenya, 23/11-09 kl 15:57

med gin och tonic 
radslan ar pa sprang 
jag har bytt nummer 
de jagar mig 
de vet att jag ar ensam 

det har ar inte en drom 
de ringer 
raspiga roster fragar var jag ar 
jag har ingenting, vill jag saga 
lat mig vara 

jag ar radd 
sa manga trygga famnar 
sa manga otrygga 
otrygghet i att vara igenkand 
i att vara vit 

jag vill bara fa vara liten en stund 
som barnet jag haller i min famn 

jag ar less pa att vara konstig 
utsatt och utstirrad 
mzungo 
mzungo 
skjut dig? 

fyll mig, slapp mig 

jag bor med tre grovarbetare fran uganda 
de ar vackra och sorgsna och oroade 
de varmer mitt badvatten och ropar 

- karibu sister, karibu chai 
pa morgonen innan de lamnar huset 
jag langtar 
och jag tror jag vet varfor breven inte nar mig 

måndag 25 juli 2011

21/9-09 kl 16:23

jag är rädd för kenya 
jag är rädd för den torra röda sanden. bristen på varma händer och smutsfri förståelse 
tid för förståelse 
tid för undran 
lyssnande öron är en bristvara 

tänk så blir jag galen 
som när jag satt på den brännheta cementen utanför the baboon guesthouse i enkokidongoi 
och läste drömfakulteten 
”A. Doktor Den och Den. Alla doktorer äter mogadon och skitkorvar till frukost. Jag känner mig som en jävla hora. Vilka tider kan en kvinna vistas ute? Inga tider. Språket är bara en struktur, säger Doktor Fuck och blåser en våldtäksvind i mitt ansikte.” 

- what are you reading? 
frågat med den lite sjungande tonen hos en massaj 
oh. nothing, really... a book about some woman.. 
(något så fascinerande och omvälvande att jag måste bita mig i läppen för att inte be dig gå) 
- is it good? do you enjoy it? 
hans långa svarta ben framför mitt ansikte, han har ett pärlband kring sin högra ankel. 
well. yes. yes and no.. it makes me feel quite bad. 
(jag dyrkar den. den får mig att vilja klä av mig, klä mig i blåställ och forska bort mänskligheten ur mitt blod. jag får lust att skriva och älska. samtidigt vill jag bara lägga mig ned bredvid cosmogirl och valerie och dö.) 
- why do you read something that makes you feel bad? 
ett leende i hans mungipa som förklarar precis hur dumt han tycker det verkar. 
... good question.

onsdag 20 juli 2011

pansar

putsar hjärnan med lacknafta 
låter ångorna radera doften av nyslipat trägolv och kaffe 
låter dammet i luften representera känslolivet 
som sveper fram och tillbaka i korsdraget 
och täcker mina ögonfransar med vitt 

hur mjukgör man sönderslipade händer? 
hur får man ner den skrovliga ytan så man åter kan smeka mjuk hud utan att riva hål? 
pansarhud 
pansarhjärta 

tycker inte om les amours imaginaires 
som fick bli veckans besvikelse, redan på en måndag 
men jag tyckte om scenen där de slogs i skogen 
och att soundtracket innefattade the knife 

"I wasn’t really looking for some more than 
some company on the dance floor 
and does he know what I do?"


nick bodde granne med henne 
”whats her name again? the girl. anyway, do you mind nude pictures? 
cause I think they’d be really cool.. here, have some more wine. cheap fucking wine..” 

tycker inte om besvikelser 
tycker inte om oroligt väntande ben i baksätet av en bil 
barfota går det inte, men klackar skulle det ha varit mer acceptabelt 
åtminstone för minnet mer lämpligt 
barfota är oskuldsfullt. opassande. 
nattligt landskap som susar förbi men inte låter tankekrokarna fastna 
vissa tankar ska bara tänkas flyktigt 
vissa upplevelser får knappt bli minnen 
bara korta flämtande andetag och en undran 
vem var det som höll hjärtat i pansarhänder?

kryper ihop som en egensinnig katt
i smekavstånd 
(behörigt avstånd?)
skriker 
- du får röra mig. om du vill. 
viskar 
tänker 
önskar. 

självbedrägeri är en förtrogen vän 
viskar förtroligt när alla andra somnat 

”I’m just your average thundercats ho"

lördag 16 juli 2011

Höjer musiken i hörlurarna
Atomic - Blondie
Begraver näsan mot ärmen
För att slippa den sötsliskiga doften av tonårsfylla


För det är en doft
Berusande och förförisk
Tillika fyller den mig med avsmak


Sprit i ramlösaflaskor och billig H&M-parfym
Männen cirkulerar, passerar pinsamt många gånger
- hej tjejer


Blondie byts ut, in for the kill - la roux


Fokuserar på skymningen som flyger förbi utanför tågfönstret
Världen är gråblå och jag minns nätter under scenens tak i parken
Nitbeklädda jeansjackor och den mättade doften av natt


Är jag den där bittra tanten på tåget nu?

fredag 15 juli 2011

oros(ord)

ångestladdade tankar fäster likt elektroder
tinningarna
armarna
fingrarna som textar hetsigt
eller är det känslorna?

 lugn, det är bara ord
vill jag tänka

men ord är allt som räknas då vi är långt ifrån varandra
och nätter av dans känns alldeles för avlägsna för att vara på riktigt

minne

jag minns när vi hämtade hem mamma 
hon hade varit vid universitetssjukhuset i flera månader 
det som kändes som år 
hur vägen kantades av nattmörk barrskog 
och hur vi körde förbi en olycka 
en bilolycka 
vi stannade som alltid 
mamma skrattade lite och pekade på ambulansen 
sa 
”kolla flickor, där är min firmabil” 
innan hon steg ur och började rädda liv 

en snäll tant bodde nära 
hon lät oss komma in och bjöd på saft och bullar 
jag tror det var kring midnatt 
jag minns den blommiga plastduken och pappas skägg mot mina fingrar 
jag hatade mammas firmabil 
blod och luft tjock av ångest 

hemma 
jag satt under bordet i mitt flickrum 
och gömde mig 
låtsades att jag inte var rädd 
att mörkret inte gröpte ur min tunna kropp 
gav efter och 
längtade efter att känna en benig arm smyga sig runt mig bakifrån 
drog av huvudet på min docka 
orolig för att någon skulle se 
tryckte jag skuldmedvetet tillbaka det.