jag är rädd för kenya
jag är rädd för den torra röda sanden. bristen på varma händer och smutsfri förståelse
tid för förståelse
tid för undran
lyssnande öron är en bristvara
tänk så blir jag galen
som när jag satt på den brännheta cementen utanför the baboon guesthouse i enkokidongoi
och läste drömfakulteten
”A. Doktor Den och Den. Alla doktorer äter mogadon och skitkorvar till frukost. Jag känner mig som en jävla hora. Vilka tider kan en kvinna vistas ute? Inga tider. Språket är bara en struktur, säger Doktor Fuck och blåser en våldtäksvind i mitt ansikte.”
- what are you reading?
frågat med den lite sjungande tonen hos en massaj
oh. nothing, really... a book about some woman..
(något så fascinerande och omvälvande att jag måste bita mig i läppen för att inte be dig gå)
- is it good? do you enjoy it?
hans långa svarta ben framför mitt ansikte, han har ett pärlband kring sin högra ankel.
well. yes. yes and no.. it makes me feel quite bad.
(jag dyrkar den. den får mig att vilja klä av mig, klä mig i blåställ och forska bort mänskligheten ur mitt blod. jag får lust att skriva och älska. samtidigt vill jag bara lägga mig ned bredvid cosmogirl och valerie och dö.)
- why do you read something that makes you feel bad?
ett leende i hans mungipa som förklarar precis hur dumt han tycker det verkar.
... good question.
