putsar hjärnan med lacknafta
låter ångorna radera doften av nyslipat trägolv och kaffe
låter dammet i luften representera känslolivet
som sveper fram och tillbaka i korsdraget
och täcker mina ögonfransar med vitt
hur mjukgör man sönderslipade händer?
hur får man ner den skrovliga ytan så man åter kan smeka mjuk hud utan att riva hål?
pansarhud
pansarhjärta
tycker inte om les amours imaginaires
som fick bli veckans besvikelse, redan på en måndag
men jag tyckte om scenen där de slogs i skogen
och att soundtracket innefattade the knife
"I wasn’t really looking for some more than
some company on the dance floor
and does he know what I do?"
nick bodde granne med henne
”whats her name again? the girl. anyway, do you mind nude pictures?
cause I think they’d be really cool.. here, have some more wine. cheap fucking wine..”
tycker inte om besvikelser
tycker inte om oroligt väntande ben i baksätet av en bil
barfota går det inte, men klackar skulle det ha varit mer acceptabelt
åtminstone för minnet mer lämpligt
barfota är oskuldsfullt. opassande.
nattligt landskap som susar förbi men inte låter tankekrokarna fastna
vissa tankar ska bara tänkas flyktigt
vissa upplevelser får knappt bli minnen
bara korta flämtande andetag och en undran vem var det som höll hjärtat i pansarhänder?
kryper ihop som en egensinnig katt
i smekavstånd
(behörigt avstånd?)
skriker
- du får röra mig. om du vill.
viskar
tänker
önskar.
självbedrägeri är en förtrogen vän
viskar förtroligt när alla andra somnat
”I’m just your average thundercats ho"
