men jag vill inte prata om mina mardrömmar 
häromdagen skrev jag en dikt 
om mig själv som skalmogen clementin 
och rädslan för att bli alldeles för ensam i mitt huvud. 

mardrömmarna: 
antingen så drunknar jag 
eller så hittar jag delar av honom i trädgården 
som vi brukade leta påskägg när vi var små. 

alltid i sovrummet, det mörka innan vi målade väggarna vita. 
när jag var liten drömde jag att jag måste hoppa för att rädda dem och jag är så himla rädd för höjder. 

egentligen vill jag prata om hur fin jag tycker att du är
och hur mycket jag längtar efter att ha dig nära igen.