den funkar inte 
jag får den inte att starta 
känner hur värmen sjunker 
rummen blir inte bara stora och ensamma. de blir kalla också 
jag kan inte få tag på pappa 
pappa pappa, pannan funkar inte, jag fryser och duschade i kallvatten 
isvatten, drack mig skakig av kaffe innan jag kunde tvinga mig 
men pappa du hör inte 
för du är hos din pappa 
som också slutat fungera 
ingenting fungerar idag 
jag undrar om ni sju drack er skakiga på koskenkorva innan ni kunde tvinga er 

två par bruna ögon följer mina rörelser 
åtta tassar smyger nyfiket efter mig 
glittrande dagg och gyllene björkar 
margaretelund. margaretes björklund. 
var margarete en lycklig bondfru? 
hon var ju trots allt gift med byns rikaste bonde? 

tänker på fru marianne 
och vad hette hon, Victoria Benedictsson? 
det är på något vis vackert och tragiskt att hennes egna livsöde överträffar allt hon skrev. 
förälskad i en dansk kulturelitist, depraverad på allt intellektuellt sällskap, fattig och desperat skar hon halsen av sig med en rakkniv 
”Detta avskyvärda att icke få vara människa endast kvinna, kvinna, kvinna!” som hon skrev i sin dagbok. 
som jag lät denna kvinna provocera mig, när jag sexton år gammal skulle försöka förstå. 

- har du alltid känt dig som en kvinna? 
ja, det tror jag. 
- då har du ett starkt självförtroende, som kvinna? 
ja. som kvinna. 
men vad har du känt dig som, om inte som kvinna? 
- jag vet inte. 
jag vet inte heller. antingen så är man eller så är man inte?