Han skriver för att alla ska se 
Jag skriver för att slippa känna ensam 
Släppa någon innanför 
Inuti mig 

Jag skulle låta dig andas min luft 
Om du bara lättade på greppet om min hals 

Hans ord är raka och korrekta 
Mina snirkligt omisskännliga 
I beige och champagne, guld och syndigt purpurrött 
Tankar som letar efter en öppning för att få tränga in 
Som mina långa smala fingrar letar sig in i hans lockar 
För att hålla fast 

Fingrarnas styrka förvånar mig 
Hur de orkar hålla kvar när lårens darrande grepp sviker 
Redan innan det slutgiltiga skriket hunnit dö ut 

Kom tillbaka, vi måste läsa färdigt berättelsen.