4/6-2009

ett soligt lantkök 
klirret av porslin, värme 
samtal och omtanke 

så faller orden 
obarmhärtigt slås lugnet i spillror 
hundra små bitar 
splittret landar mellan oss 
hindrar oss från att tala med varandra 
(han lägger armbågarna på bordsskivan 
glaset tränger in i armbågarna, blodet sipprar ut) 
hon lägger obeslutsamt ner besticken 
luften pyser ur henne, hennes kinder ser urgröpta ut 
(hon har arbetat i tre dygn 
barnen på avdelningen kommer aldrig dit friska) 
jag biter ihop 

orden börjar falla. 
oron sipprar ut genom armbågar och blodsprängda ögon 
det är inte rättvist 
om och om och om och om 
för varje ord växer klumpen i min mage allt större 

ångesten känns som ett missväxt foster av dåliga minnen och rädsla 
- ta pengarna jag ska få till studenten? 
jag. behöver. dem. inte. 
(pressar fingrarna mot tinningarnas tunna hud i ett försök till finsk akupunktur)